freckled

Känslan. Av att något kryper in under skinnet och blir kvar som en irriterande kittling. Det behöver inte vara något negativt, det kan vara positiva saker också. Sådant som berör och inte riktigt kan släppas.

 

Jag har en sådan känsla, flera sådana känslor. Pain. Jag drömmer mardrömmar på nätterna om sjukhus, andnöd, skinn som faller av..De mest absurda scenerna fladdrar förbi i drömmarna och jag vaknar av att jag flämtar efter luft. Under dagen sitter den där lite otäcka känslan kvar och blandas upp med smärta, det försvinner inte riktigt utan stannar kvar och gnager smärtsamt. Att finnas. Jag finns här, jag har haft en helt underbar vecka med vänner. Vänner som jag älskar så innerligt. Vi har gjort kul saker, ätit gott och druckit godare. Vi har jobbat med välgörenhet, skrattat, gråtit, sett på film, vart på fest. Hela tiden med en liten röst som sagt att jag borde dra ner på tempot, men jag testar gränser, hur långt klarar jag att pressa mig själv? Borde inte alls göra det förns provsvaren i November kommer men jag fyller dagarna med liv och inte livet med dagar, det är väl det som räknas va? Att inte minnas 2 gråa innehållslösa månader utan 2 månader av fantastiska saker.

 

Längtan. En annan känsla som gnager är en längtan, en längtan efter den som jag vill uppleva saker med. Som jag vill berätta hur jävligt och underbart allting är för. Jag vet inte om jag bara gillar tanken på mig och honom tillsammans, har jag glorifierat? Eller är det faktiskt på riktigt så att jag kanske har en liten crush? I helgen har två snygga, välklädda och stiliga män flirtat uppriktigt och behagligt med mig på öppen mark men jag kan inte riktigt släppa tanken... På ...Jag vet inte.

 

Sorg och glädje. Ytterligare en känsla jag inte kan riktigt släppa är den sorg och glädje jag sett och upplevt i en annan människas blogg. En kille som har ett så hjärtskärande öde att det gör fysiskt ont att tänka på det men jag kan inte sluta läsa, han skriver så bra och han är så klok. Jag är oförstående och förstående, jag gråter, nickar igenkännande känslomässigt och skrattar åt bitterljuva texter. Ni måste faktiskt läsa den, hans blogg alltså. ikroppenmin.blogspot.se Han är en fantastisk skribent.

 

Väntan. Jag måste ringa älskade Doktor C och be honom skynda på med vad han nu kan skynda på med så jag slipper en av de gnagande känslorna, tankarna och funderingarna.

 

Självklarheter. Genuin lycka är ingen självklarhet. Lycklig kan den som har dagar kvar att leva vara, den som inte äger något alls, den som inte har några armar.. De kan vara lyckliga ändå. Det är så mycket annat som spelar in. För mig är lycka att vara tillfreds, att mina nära och kära är lyckliga, att ha dem där att knuffa upp mig när knäna viker sig, att ha någons hand att trycka när mörkret faller, att få sjunga för en skrattande och buande publik, att få ha mina hundar i knävecken på natten, att stå och titta på stjärnorna på kvällen, att få se höstlöven ändra färg, att få skratta tills tårarna rinner, att bli kramad hårt och innerligt. Jag skulle kunna gå på såhär i all evighet. Men poängen är att jag är så nära min personliga lycka jag kan komma. Just idag.

 

 

Sköt om er allra finaste ni och god natt.

 

From L with love