freckled

Nonsens. Jag har massor att skriva om egentligen. Men egentligen inget jag behöver få ur mig eller något som ni älskade vänner skulle ha glädje av att läsa. Jag har märkt sista tiden en väldigt udda känsla för mig, nämligen att bli provocerad av andra människor. Jag blir sällan det now days. Men att jag blir det betyder det att jag är på banan igen?

 

Jag har läst endel väldigt provocerande statusuppdateringar på facebook senaste tiden, här kommer ett urval: Tråkiga liv! Kan något hända? Jag är trött på min tillvaro. Jobbet suger. Suck, gå till jobbet igen. Gnäll, gnäll, gnäll.

 

Yttrandefrihet. Självklart får alla skriva vad de vill på sin facebook, likaså jag. Jag gnäller också endel. MEN nu till det som provocerar mig. Vakna! Suger jobbet? To bad for you, skaffa ett annat! Trött på din tillvaro? Agera! Tråkiga liv? Vad glad att du lever och har möjligheten att göra livet roligare.

 

Det är jättelätt för mig att sitta och skriva det här, säga till folk att shape up! Du får bara en chans att leva ditt liv. Det är svårare att utföra det i praktiken. Jag är ett praktexempel på det. Jag har snoosat så länge i mitt velande vad jag vill göra av framtiden att jag hann bli sjuk innan jag gjorde hälften av grejerna jag faktiskt fysiskt hade möjlighet att göra förut. Vad skrämmer dig? Inget skrämmer mig längre, mer än när mina nära mår dåligt eller att inte få möjligheten att leva. Förutom det är det inget som skrämmer mig. Det måste jag påminna mig själv om varje dag.

 

Modig, mod, våga, känn. Det är så viktigt att komma ihåg att våga! Kyss den där killen! Åk på resan! Börja plugga! Byt jobb!

 

Puss!