freckled

Jag behöver ingen space. Jag behöver närhet. Obehaglig närhet av livet. Hur ska du annars lära dig? Hur ska du annars kunna känna. Utan påtaglig nästan fysiskt obehaglig närhet av allting så kan du inte avgöra hur du ska välja att passa in. Välja är fel ord, det är redan valt. Så istället väljer jag att säga: Hur ska du då kunna avgöra om du ä på rätt ställe och gör rätt saker? De sägs att får spinger åt samma håll i skock, bara döda fiskar flyter med strömmen. Men hur gör ni? När ni anpassat er till omgivningens normer som är självklara att följa för att inte kallas galen, hur gör ni då? Ni måste väl ändå känna att ni är på rätt spår men ändå på fel ställe? Det är rätt att göra allt man gör, ni vet villa vovve volvo men om det inte är rätt så är det fel. Eller hur? Det är något jag glömt men vet inte vad det är.